Krigsförbandsövning avklarad!

Då var det avklarat.. höstens övning som man längtat, hoppats och fruktat.
De första två verben förklarar sig själva, men det sista vill jag förklara. Min fruktan för övningen har varit att det skulle bli jättejobbigt utan Atlas, vilket det också var bitvis.
I situationer där han ofta eller alltid varit med, blir alltid extra jobbigt.. Värst var det att komma hem i söndags när övningen var slut. Alla andra åker hem med sina slagna hjältar, medan jag inte har någon.. Men, man måste igenom det, så är det bara :)

Övningen tycker jag har vart en av de bättre jag varit med om faktiskt.
Första dagen innehöll sjukvårdstjänst och pistolskjutning.
De två mellersta dagarna bestod av hundtjänstutbildning för alla grupper, samt en liten march.
Min uppgift var att figurera i terrängen, vilket jag gjorde bar av de utlåtanden jag fått i efterhand.
Alla hundekipage var jätteduktiga, jag är så glad att vi är ett så bra gäng!
Sista övningsdagen gick också ut på att figurera. Jag och en kompanjon skulle kliva in och försöka skapa hundövningar.. Jag säger bara att infiltratör är inte mitt nästa jobb ;)

Nedan finnes lite bilder, dock bara 'min' hundgrupp :)

Kramis

Skarpt eftersök i Tiarp.

God kväll alla, här kommer en rapport från en trött Kristin!

De sista dagarna har jag tillbringat i grönkläderna på skarpt eftersök i Tiarp.
Vi har letat efter en kvinna i 60-års åldern, som varit spårlöst försvunnen sedan tisdagskväll.
Första dagen var det kartläsning åt hundförare som stod på schemat. Vi tog oss igenom den mest knasiga terräng, trodde jag då.
Idag ingick jag i skallgångskedjan där vi tillsammans med flertalet civilister, tog oss igenom en stor bit mark. Det var då jag insåg att terrängen kunde vara värre än när jag var ute som assisterande hundförare.
Jag har aldrig gått i så snårig skog någonsin.. Och när det inte var snårigt, så var det träsk och fötterna fastnade i djupa hål. Fötterna var blöta hela dagen, eftersom vattnet stod över kängskaftet till och från hela dagen.

När vi tagit oss igenom vår bit, och åkte tillbaka för andra matpausen, fick vi besked från polisen. Ett besked som talade om att eftersöket i området avslutas. Att Ulla troligtvis inte finns i området, och att nya möjliga spår och idéer måste börja följas upp.
Anhöriga bärjade kramas och gråta, och jag fick en stor klump i magen. Det heter ju att man inte ska bli personligt inblandad i sådana lägen. Men när man går mellan två civilister på skallgång en hel dag, där den ena är den försvunnes son.. Då är det jättesvårt att inte bli inblandad känslomässigt.
Jag beundrar verkligen alla civila som tagit sig ut och deltagit i söket, med risken att hitta något som kan vara väldigt otäckt att se.. En stor kram till alla er som har det jobbigt, jag tror inte att jag ens kan tänka mig in er situation, det är för overkligt för mig!

Jag åkte där ifrån, och tänkte hela vägen hem.. Kände mig ledsen och tom, ringde mamma. Det fick mig må bättre igen.

Jag hoppas för alla skull att Ulla återfinns, för alla inblandade!
Det var allt för nu, jag var tvungen att skriva av mig lite, så jag inte klurar för mycket när jag ska sova :)

Kraaaam!

Tankar på min goaste och hundbesök!

Godafton, eller kanske natt?
Ikväll känner jag mig inte så ensam, för jag har fyrbentingen Önska här..
Vi har hunnit med en långpromenad på 2 timmar runt Skultorp idag, tillsammans med syster Emma :) Ett knasigt hundmöte har vi också haft, men tjejen löste situationen så bra hon kunde själv.. Det hade inte gått göra på något annat sätt, och den mannen jag mötte med lös hund som kom springande mot oss kan skylla sig själv. Alternativt hålla sig på sin kant, som han lite spydigt sade högt till sin hund när vi gick förbi :D
Det var mysigt och Önskis avslutade med ett bad i en, vad jag skulle tro, kall badsjö i motionsspåret.. Hon gillar att bada, den lilla tokan :)

Nu har hon fått vänta, medan jag jobbat.. vilket hon löst fint!
Jag inser att livet med hund passar mig bättre än livet utan.. men att lösningen som jag och Önskas matte har nu, är en perfekt lösning tills vidare.. Jag lånar när jag har tid, och däremellan bor hon där hon brukar :)
Trots att denna underbara tjej förgyller min dag tillsammans med min syster och roliga arbetskamrater, så inser jag att jag fortfarande saknar Atlas. Därav inser jag att min och Carinas lösning är optimal just nu, då jag har hund när jag känner mig fit for fight, annars inte!

Här nedan kommer den första bilden som redigerats/kollagerats i min nya dator.. Inget avancerat, men ändå!

Nu ska jag sova, så jag orkar upp imorrn!

Puss och kram hela da'n ;)

Nattjobb, fotografering och fundering :)

De sista dagarna har verkligen varit jättejobbiga! Jag saknar verkligen Atlas hela tiden, och på något sätt verkar det som om poletten trillat ner hos mig: Han är verkligen, verkligen borta!
Livet har gått från att ha mått apa av förkylning, till att fundera vad livet har för mening med att göra som det gjort, att ta 'puppan' ifrån mig..
Att vara sjuk och tvungen att vila, ensam i lägenheten.. har inte gjort dessa tankar eller mitt sinne gladare direkt, men.. Man måste igenom. Jag vet att det skulle varit lika jobbigt när det än hänt..
Men ändå, ett tomt hål har han lämnat i mitt bröst, och det hålet kan ingen ersätta. Jag hoppas att tiden gör hålet mindre med tiden.
Extra jobbigt tror jag att det har vart nu innan Klubbmästerskapet i Bruks på hundklubben.
Mitt och Atlas gemensamma träningsmål för året 2010. Bara vetskapen om att vi kunde varit med, gör ont.. och jag hoppas att den känslan släpper. Nya framtids utsikter och nya mål.. det är enda medicinen!

Idag har jag sovit lite, varit i Tibro och hälsat på, samt tagit min första långpromenad sedan jag blev sjuk, i slutet på förra veckan - FRAMSTEG! :)
Under promenaden fotade jag lite, samt hälsade på Atlas finfina plats, det var mysigt!
Håll till godo med bilderna nedan!

Kraaaam!

Hundträning och Önska-lån =)

Hund- & hästpromenad =)

En vacker, men lite kylig kväll var jag och Anna ute och promenerade med Annas bebis TamTam, samt lille Frallan ;)
Det var en mysig sväng vi tog i skogen, om än lite blött och geggigt!
Vi gick runt i skogen och pratade om allt möjligt, samtidigt som Anna ville öva på att gå lite med sin nya lilla skrutt :)
TamTam tyckte det var lite otäckt med vattenpölar samt de vita strecken på landsvägen.. Men det gick faktiskt mycket bra allting.

Jag, som fick ta hand om 'jättemonsterhunden' Frallan hade det ganska lugnt.. Han drog som en galning bitvis, men det kändes knappt i kopplet.. Så jag strosade lugnt :)
Vi hittade några få kantareller, som jag käkade till nattmackan.

Imorgon ska jag åka med en hundvän till Ronneby, och kika på försvarsmaktshundar som avlats fram. Det ska bli spännande och intressant.. Hoppas bara jag orkar hålla mig vaken hela dagen, eftersom vi åker direkt på morgonen, när jag går av mitt arbetspass :)

Nedan följer lite bilder från vår promenad!

Ps. Prova inte att tvätta skrivbord, golv och jeans med sötat te, det blir äckligt och klibbigt Ds.