En riktig slapparhelg!

Som rubriken beskriver, så har jag bara latat mig i helgen.

Jag har verkligen bara tagit det lugnt, gjort saker som jag gillar, umgåtts med folk jag tycker om..

Frågan jag ställer mig är: Varför gör man inte så oftare?

Varför bokar man upp helgerna, så att man går hem från jobbet på fredag eftermiddag känner att man har 1000 saker att hinna med, och att det snart är måndag igen?

Ibland är man verkligen mer koko än man vill erkänna för sig själv =)

Veckan som gick har flutit på bra. Jag har inte känt mig stressad, utan hunnit med det mesta och tagit det i min egen takt.

Jag har hunnit med några besök till Tibro, haft kvalitétstid med pappa, skrivit hundklubbsprotokoll. Till detta ska läggas att jag har haft tvättstugetid, haft två stycken filmkvällar med goda vänner, vart ute på kortare promenader med vänner (då min höft är kass och borde bytas ut mot en ost)

I helgen har jag haft supermysig både fredag, lördag och söndag. Allt bara flyter på och man känner sig nöjd =)

Nästa vecka får jag äran att vara kattvakt åt Nemo, medan min vän Anna besöker sin 'lapp'. Hoppas jag klarar av det med min allergiska näsa, så jag slipper ringa Annas mor eller far mitt i veckan =/

Sen fick jag även idag veta att jag ska vara hundvakt åt Saxxon senare i November - jippie! Det ska bli skoj.

Idag har jag och systeryster tagit en promenad med lilla Leah. Hon sov hela vägen, som en liten spädgris =)

Sen har vi lagat supersmarrig mat. Jag har dammsugit lite på Rosenhagavägen 10B, medan Emma matade hungrig medmänniska och Jimmy dukade bordet.

Ikväll kommer mor och far hit på kvällsfika, det ska bli gott!

Nu slutar jag skriva, eftersom jag inte har mer att tala om.a

Ta hand om er. Puss och kram =)

Jag skriver av mig!

Här är jag igen, efter några veckors uppehåll.
Känner att jag vill skriva av mig lite, för det har hänt saker i mitt liv det sista.
Saker som gjort att jag varit ledsen, saker som gjort mig arg, saker och personer som gjort mig glad, saker som gett mig nya insikter och sammanträffanden som gett mig nya vänner.
Av ovanstående saker har jag, tillsammans med många andra, grubblat. Slitit mitt hår, skrattat, gråtit och återigen börjat uppskatta små saker i livet, som gjort mig till en större människa.

Små saker, som att:
1. Jag får känna mig krossad, utan att ha dåligt samvete.
2. Jag får känna som jag känt, utan att vara dum eller konstig.
3. Jag har världens bästa familj och en hel 'hurvel' med vänner som faktiskt bryr sig på riktigt (tack!)
4. Jag är moster till världens sötaste tjej.
5. Jag kan plötsligt brista ut i ljudlig sång vid matbordet, utan att vara knäpp.

Att göra någon ledsen är aldrig kul, men att vara uppriktig gör i alla fall att det känns bättre.
Det är ungefär dit jag vill komma, att allting alltid leder någonstans, och någonstans kan alltid vara framåt. Om man bara vill.
Vem är det som bestämmer riktningen, och varför ska sorgliga ting leda bakåt?

Det var det jag klurade på. Sov så gott! =)