Skarpt eftersök i Tiarp.

God kväll alla, här kommer en rapport från en trött Kristin!

De sista dagarna har jag tillbringat i grönkläderna på skarpt eftersök i Tiarp.
Vi har letat efter en kvinna i 60-års åldern, som varit spårlöst försvunnen sedan tisdagskväll.
Första dagen var det kartläsning åt hundförare som stod på schemat. Vi tog oss igenom den mest knasiga terräng, trodde jag då.
Idag ingick jag i skallgångskedjan där vi tillsammans med flertalet civilister, tog oss igenom en stor bit mark. Det var då jag insåg att terrängen kunde vara värre än när jag var ute som assisterande hundförare.
Jag har aldrig gått i så snårig skog någonsin.. Och när det inte var snårigt, så var det träsk och fötterna fastnade i djupa hål. Fötterna var blöta hela dagen, eftersom vattnet stod över kängskaftet till och från hela dagen.

När vi tagit oss igenom vår bit, och åkte tillbaka för andra matpausen, fick vi besked från polisen. Ett besked som talade om att eftersöket i området avslutas. Att Ulla troligtvis inte finns i området, och att nya möjliga spår och idéer måste börja följas upp.
Anhöriga bärjade kramas och gråta, och jag fick en stor klump i magen. Det heter ju att man inte ska bli personligt inblandad i sådana lägen. Men när man går mellan två civilister på skallgång en hel dag, där den ena är den försvunnes son.. Då är det jättesvårt att inte bli inblandad känslomässigt.
Jag beundrar verkligen alla civila som tagit sig ut och deltagit i söket, med risken att hitta något som kan vara väldigt otäckt att se.. En stor kram till alla er som har det jobbigt, jag tror inte att jag ens kan tänka mig in er situation, det är för overkligt för mig!

Jag åkte där ifrån, och tänkte hela vägen hem.. Kände mig ledsen och tom, ringde mamma. Det fick mig må bättre igen.

Jag hoppas för alla skull att Ulla återfinns, för alla inblandade!
Det var allt för nu, jag var tvungen att skriva av mig lite, så jag inte klurar för mycket när jag ska sova :)

Kraaaam!