Nero kommer jag inte kunna träffa som vanligt, vilket känns svårt. Vi är ju en familj nu, och jag hoppas han förstår att jag kommer så ofta jag kan. (Jag vet att han är en hund som lever i nuet, men jag tror ändå att hundar kan sakna och längta. Ibland tror jag till och med de kan känna sig svikna) Men, han kommer att ha det jättebra med gammelmatte- & husse, och min mamma och pappa!
Jag har genomgått en krafturladdning som heter duga. Den utspelade sig på ett skjutfält och var en tävling av hög rang. Man laddar, laddar och laddar innan, för att kunna prestera. Ibland laddar man nog dock så mycket, så att man glömmer bort att ha roligt och blir prestationsångestfylld.
Det känner hundar av, och tävlingen gick inte som jag önskat, eftersom jag gjorde som jag just nämnde ovan.
Vi ser det som en lärdom av att vi måste ut och träna när jag är nervös, alltså på tävlingsbanor.
De senaste dagarna har vi mest haft skoj, för att smälta vårt lilla nederlag, som vi kan se som en utbildningskontroll.
Vi har också haft semester, och passade på att röra oss i fin natur!
Håll till godo med våra (se)mäster(skaps)bilder :)
