tänk om..

Tänk om vi var mindre fokuserad på oss själva, hur skulle värden se ut då? Efter en lång diskussion med två ytters smarta tjejer, så inser jag att om ovanstående tes skulle infinna sig på vår jord, så skulle ingenting vara som det är idag.. Med risk för att låta som en renlevnads människa och moraltant, kommer jagnu framföra lite av tankarna som jag klurat på ikväll :)
Jag anser att de flesta i vårt samhälle, och jag skriver så eftersom att alla vet att det finns undantag, har mer än vad de behöver. Med detta uttalande innefattas även jag själv.
Jag låg tidigare ikväll i Stinas säng tillsammans med Sanna och kikade när ägaren till denna säng pysslade med en julklapp. Så sa jag bara rätt ut; Kan ni inte flytta hem igen, så jag alltid kan ha det så här mysigt? Och så slog det mig att allting blir mindre viktigt om man trivs med sällskapet och situationen - nuet.
Nu låter det som att jag inte alls har något eller någon till sällskap i vanliga fall, vilket inte alls stämmer, men jag har det inte på det sättet.. Just då bara slog det mig - att detta är viktigt för mig.

Sanna frågade mig och Stina också, vad vi trodde krävdes för att bry sig lika mycket om någon annan varelse, som om sig själv. För hur vi än jobbar på vår goda och omtänksamma sida, så sätter vi alltid oss själva först! En överlevnadsteknik menar vissa, andra tycker att det är det enda rätta, men många av oss har nog inte ens tänkt på frågan ur denna synvinkel..
Jag funderar på om det är så att man måste få ett barn av eget kött och blod för att detta ska inträffa, men jag vet inte? Några idéer kanske?

Jag känner plötsligt att det inte finns någon ände på stora livsfrågor, men själv tycker jag att det är härligt och intressant att höra, och försöka förstå, hur andra resonerar. Dela gärna med dig av en tanke i en kommentar :)

Puss och kram på er 'tänkare' där ute ;)