Jag skriver av mig!

Här är jag igen, efter några veckors uppehåll.
Känner att jag vill skriva av mig lite, för det har hänt saker i mitt liv det sista.
Saker som gjort att jag varit ledsen, saker som gjort mig arg, saker och personer som gjort mig glad, saker som gett mig nya insikter och sammanträffanden som gett mig nya vänner.
Av ovanstående saker har jag, tillsammans med många andra, grubblat. Slitit mitt hår, skrattat, gråtit och återigen börjat uppskatta små saker i livet, som gjort mig till en större människa.

Små saker, som att:
1. Jag får känna mig krossad, utan att ha dåligt samvete.
2. Jag får känna som jag känt, utan att vara dum eller konstig.
3. Jag har världens bästa familj och en hel 'hurvel' med vänner som faktiskt bryr sig på riktigt (tack!)
4. Jag är moster till världens sötaste tjej.
5. Jag kan plötsligt brista ut i ljudlig sång vid matbordet, utan att vara knäpp.

Att göra någon ledsen är aldrig kul, men att vara uppriktig gör i alla fall att det känns bättre.
Det är ungefär dit jag vill komma, att allting alltid leder någonstans, och någonstans kan alltid vara framåt. Om man bara vill.
Vem är det som bestämmer riktningen, och varför ska sorgliga ting leda bakåt?

Det var det jag klurade på. Sov så gott! =)