Idag hejar vi på Nero!

Så är det bara, vi hejar på dig!
Även om man vet att han är hos 'doktorn' och att allting blir bättre efteråt, så kan jag inte annat än att oroa mig, sakna och klura på hur allting kommer att bli.

Eftersom du är världens tuffing, kommer allting gå kanonbra för dig, Nero.

Ett mästerskap och spännande framtid

Då så... Nu har man arbetat sista dagen på 3 månader, för att ha lite semester och sedan utmana sig själv med nya tokigheter i skog och mark. Spännande, otroligt spännande. Men också läskigt!

Nero kommer jag inte kunna träffa som vanligt, vilket känns svårt. Vi är ju en familj nu, och jag hoppas han förstår att jag kommer så ofta jag kan. (Jag vet att han är en hund som lever i nuet, men jag tror ändå att hundar kan sakna och längta. Ibland tror jag till och med de kan känna sig svikna) Men, han kommer att ha det jättebra med gammelmatte- & husse, och min mamma och pappa!

Jag har genomgått en krafturladdning som heter duga. Den utspelade sig på ett skjutfält och var en tävling av hög rang. Man laddar, laddar och laddar innan, för att kunna prestera. Ibland laddar man nog dock så mycket, så att man glömmer bort att ha roligt och blir prestationsångestfylld.
Det känner hundar av, och tävlingen gick inte som jag önskat, eftersom jag gjorde som jag just nämnde ovan.

Vi ser det som en lärdom av att vi måste ut och träna när jag är nervös, alltså på tävlingsbanor.
De senaste dagarna har vi mest haft skoj, för att smälta vårt lilla nederlag, som vi kan se som en utbildningskontroll.

Vi har också haft semester, och passade på att röra oss i fin natur!
Håll till godo med våra (se)mäster(skaps)bilder :)

En sammanfattning av sommaren, kort och gott!

Ja, då var man tillbaka, välkommen vardagen! Som tur är, så känns det helt okej för mig, att avsluta semester och vaggas in i vardagens lunk för någon vecka. Snart bär det av mot nya äventyr. Men först, en snabbresumé av sommaren.

Nu alla instagrammare, ska ni få se på mina bilder...

Leah deltog på brännbollskväll på hundklubben. Detta avslutade hon genom att läska Melker med en kôrv...

 

Vi fick finlandsbesök av tre söta ungar med tillhörande päron...

 

Johanna gifte sig med sin Andreas, vilket skapade huvudbry, då hon bytte efternamn...

 

 

Vår lilla Mandi tog studenten...

 

  

Jag gick Djäknarundan i sällskap av glada filurer...

Jag hälsade på en nyfunnen vän a´la Marma....
 

 Jag tog en badtur med lurvig vän och söta tjejer...

Ännu mera bad och söta tjejer och killar...
 

Jag fick 'snuffsa' på flera bebisar, bland annat Jakob...
 

 

En överraskningsresa inkluderande trevligt sällskap och massor med mys!

En lördagsmorgon i mitt liv blev jag bortrövad. Planen var en överraskning, som var min 25-års present. Efter att ha ätit en mycket god brunch i Tibro, tävlat i kryckhopp och sett alla packa med sig sina tillhörigheter, satte vi oss i bilen.

Bilturen förde oss i sydlig riktning i ca. 60 minuter, för att avslutas i Jönköping. Där åker vi förbi en restaurang, där jag och mamma ätit en gång tidigare. Jag pekar och säger; "här har vi ätit.. kommer du ihåg hur gott det var?" Tydligen så gjorde de det, men det visste inte jag om då.

Vi rullar ner i ett parkeringhus till ett hotell och kliver ur. Varsin nyckel får Emma och jag till varsitt rum. Vi knatar upp till rummet för att lämna packning, och Emma säger att jag ska ta med ombyte ner till SPA-avdelningen. Underbart tänker jag, en relax. Nehe, det ingick massage också? Mycket glad blev jag över detta tillägg.

Där tillbringade vi hela eftermiddagen, bubblandes, bastandes, badandes och slappandes. Min familj är för himla bra på att fixa överraskningar! Lite senare och mycket tröttare, knatar jag och Emma ner till Lobbyn för en liten drink. Vi får en supersmarrig drink, som vi slurpar upp. 

Mamma och pappa ansluter och säger att vi ska knata till restaurangen, som visar sig vara den jag pekat på tidigare. Vi äter god mat och sitter och pratar om allt och ingenting. Allting känns så himla bra och jag är glad att jag har en sådan underbara människor runt mig.

Vi avslutar med en liten trip in på ett uteställe. Mamma tror nämligen att hon aldrig beställt en drink i en bar. Nu har hon gjort det, och fick en specialare som var supersur, men ändå god!

Vi hade supertrevligt och gick tillbaka ganska tidigt för att sova. I morse fick vi äta god hotellfrukost, för att sedan dra oss tillbaka hemåt. Vi lyssnade på musik och skrålade för full hals, Emma och jag!

 

 

 

 

 

 

Bilden på pappa, mig och drinkarna är något missvisande. Men det kan alla som känner min far redan lista ut med bakbenet. De måste med dock, för att den är så rolig :)

Tack familjen, jag går genom gråsten för er, alla dagar i veckan!

En pytteliten statusuppdatering...

Ja, nu är det nog verkligen dags för ett litet inlägg här igen. Det händer som vanligt saker och ting hela tiden och ofta tänker jag att det är så alldagliga att de inte är värda att skriva om här. Men, nu blir det ändring på det. Här kommer en liten avrapportering av min senaste månad.

Som många redan vet, har Nero och jag varit iväg på vår första övning. För oss som ekipage var det mycket givande, allting var nytt. Att det var förbannat trevligt att umgås med andra samt att få göra små upptåg behöver jag knappt skriva, men det var en förträfflig bonus. Jag tror dock inte att jag tillbringat så mycket tid i en toalettbarack någonsin tidigare, som de fyra dygnen. Vi hade det riktigt kallt!

Vi har också hunnit med att fira Nero, som fyllt 5 år. Vi fick middagsbesök och 'födelsedagsbarnet' fick lite extra god kvällsmat, blötfoder.

Familjen har också firat påsk, en mycket lugn sådan. Mycket tid gick åt till hundträning (otippat?) Både sök, lydnad och patrullhundsträning hann vi med.

Förutom det badade vi bastu, gick i skogen och lekte med pinnar och barn, käkade god mat och åkte på besök hos våra kusiner på annan ort. Besöket i Småland slutade som sångsamling kring matsalsbordet, då vi försökte muta Loppan att äta, genom att sjunga 'Rock-spindeln', om och om igen =)

Helgen som just rusat förbi har lämnat mig med en känsla av; 'Jag har det så bra.' Jag har människor omkring mig som jag tycker mycket-mycket om, ett intresse som just nu är superroligt, en hårig sambo som jag inte vill vara utan, inte ens när han fäller, världens bästa familj och så himla mycket annat bra. Jag är lyckligt lottad!

För att omvänt citera Passenger som sjunger; "Only know you've been high, when you feelin' low" Man vet att man har det bra, för att man vet hur det kan vara.

För övrigt tycker jag att alla bör lyssna på den låten, Let her go med Passenger.

Det får bli det sista för nu. Ta hand om varandra, det blir så bra om vi alla gör det!

Kram från oss!